Cooper & Zuki

Japp! Det är proppat med hormoner hemma hos oss just nu. Inte nog med att katterna börjat löpa en efter en, dvs vi har 3 katter som löper (resten är kastrerade) så har nu min lilla snörpa börjat löpa dessutom. Zuki har alltså sitt första löp nu. Jag upptäckte i måndags kväll efter valpkursen att hon blödde. Så nu är hon kvinna, eller tik! Fast vuxen är hon inte än. Hon har en bit kvar innan hon kommer dit. Hon själv har inte reagerat särskilt än så länge. Dock skulle hon ligga i knät i går kväll när jag skulle sitta i soffan. Hon tvättar sig och håller sig ren själv. Annars hjälper Cooper till med det.

Förra veckan var jag iväg på kurs för jobbet i Stockholm och då fick hundarna vara på pensionat. Det hade gått jättebra. Cooper var faktiskt helt annorlunda när han kom hem. Det var nyttigt för honom att vara borta några dagar. Ingen stress eller något sådant. Nästa vecka ska jag iväg igen i 2 dagar och då ska de vara där igen.

Vi var på valpkursen Zuki och jag i måndags kväll. Vi har missat tre gånger på raken. Inte bra. Upptäckte att vi ligger jättemycket efter i träningen. De andra hade kommit jättelångt med sina hundar. Zuki hade helt plötsligt till och med glömt vad ‘ligg’ betyder. Det har hon ju kunnat, så jag skämdes jättemycket. Jag tycker det går för sakta med klickerträningen, jag ska köra lite med locka-metoden ett tag så vi kommer någonvart . Även i lördags var vi på valpkursen kom jag på, då körde vi fältspår. Det gick sisådär. Mest lyckat var att Zuki faktiskt plockade upp en spår-pinne som jag hade lagt ut på mitten av spåret. Yippiii! Det var första gången hon gjorde det. På lördag ska vi på kursen igen, då ska vi pröva på sök. Det ska bli spännande.

Slappande hundar! Precis innan jag tog bilden så låg Zuki och sov med tuggbenet i munnen. Det såg ut som om hon hade en napp i munnen. Självklart vaknade hon när jag reste mig för att hämta kameran. Cooper är ju för gullig som ligger med huvudet på Zukis tass.

Kategori: Jack Russell Terrier, Korthårig Collie, Valpkurs

Hos Åsas hundar är november månads utmaning att lära hundarna plinga i en klocka för att få gå ut. Vi har börjat med att lära dem först att plinga i en klocka enbart. Först ut var Zuki och hon förstod snabbt och plingade ordentligt. Sedan var det Coopers tur, han förstod vad han skulle göra men tog inte alltid i så att det lät. Han behöver träna lite mer innan nästa steg.

Kategori: Klicker, Video

Här kommer en film på när Cooper stänger kökslådan. Han var jätteduktig med detta och lärde sig det på en kvart.

Kategori: Video

Igår började jag shejpa först Zuki att stänga en kökslåda. Hon förstod snabbt att hon skulle ta nosen på lådan. Vi kom så pass långt att hon puttade så pass mycket att lådan rörde sig någon centimeter.

Cooper fick samma utmaning. Han började putta på lådan med nosen, men kom sedan själv på att han kunde resa sig upp och ställa framtassarna på lådan och skjuta in den.  Snacka om han att har börjat tänka själv. Ska se om jag kan filma det hela senare.

Kategori: Jack Russell Terrier, Klicker, Korthårig Collie

För  lite mer än 2 veckor sedan började jag med att köra Cooper på övningen ‘101 saker man kan göra med en låda’. Sedan har vi inte tränat något på 2 veckor men igår körde vi den övningen igen. OJ! Vad han hade förstått nu. Han gjorde massor med grejer, nästan aldrig samma i rad heller. Jag bestämde att inte klicka och belöna för samma 2 ggr i rad, utan han måste göra något annat emellan, detta för att få igång honom hatt erbjuda fler olika beteenden. Och vad han körde! Han puttade på lådan med nosen, framåt och åt sidan, han tog vänstertassen på lådan, högertassen, välte lådan med olika framtassar, välte lådan med nosen, puttad lådan framåt, puttade lådan åt sidan, klev upp på lådan, mm mm. Listan kan göras lång. Och svansen gick hela tiden. Det var så kul att se.

Sedan körde vi shejping. Jag väntade på att han skulle göra något annat än det han kan, för att kunna vidareutveckla det till något. Han började med den vanliga repertoaren; sitt, ligg, sitt igen, backa, ligg. Sedan blev han lite frustrerad när han inte fick något klick, så då gruffade han till och då: Klick och belöning! Att se han ansiktsuttryck i detta ögonblick var obetalbart. Han kunde inte tro det.  Sedan körde han likadant ett par gånger till med sitt, ligg, backa och till slut prövade med gruff igen; klick och belöning. Hela hans ansikte var frågande. Sedan prövade han att skälla ordentligt; klick och belöning. Så till slut lärde han sig att man faktiskt kunde skälla som ett beteende som gav klick och belöning. Och hela tiden gick svansen som en gräddvisp, det var så himla kul!

Efter Cooper så körde jag shejping med Zuki, henne har jag lärt förut att pussa på näsan. Så efter att ha försökt med sitt och ligg några gånger gick hon fram och gav en puss på näsan. Jag satt då på golvet. Efter en stund satte jag mig på en stol i stället och då blev det att hon var tvungen att ställa sig med tassarna i mitt knä för att nå upp att ge mig en puss på näsan. Det klarade hon galant!

Jag kommer att köra shejping med hundarna nu ett tag tänkte jag. Mycket för att få igång dem ordentligt med att erbjuda beteenden. Sedan om det inte blir några ‘vettiga’ beteenden, utan mer party-trix, har inte så stor betydelse. Huvudsaken att vi kommer igång och har roligt tillsammans. Så då ger det nog mer i framtiden, i den ‘riktiga’ träningen sedan också. Plus att jag som tränare kommer nog att utvecklas också.

Kategori: Jack Russell Terrier, Klicker, Korthårig Collie

Jag har haft funderingar den senaste tiden. Jag har just ingen att dryfta dem med. Så jag skriver om dem i bloggen för att kanske se dem på ett annat sätt.

Det handlar om Cooper, min Jack Russell Terrier. Han har den senaste tiden blivit riktigt aggressiv mot barn. Jag menar verkligen rejält aggressiv. Han slänger sig verkligen i kopplet och vill så att säga ‘bita ihjäl’ barnet. (Min tolkning!) Jag har själv aldrig sett honom sådan förut. Inte så här aggressiv. Förut har det mera varit test för att se vad som händer, tonårstrots. Men inte nu. Han har bitit 3 barn!  Som tur är så har det inte gått hål, men de har fått blåmärken. Jag är nu själv väldigt osäker när vi går ut eftersom vi bor i ett mycket barntätt område, vi möter alltid barn när vi går ut och går och ska tas oss ut från området. Har till och med tittat på munkorg på nätet men inte hittat någon bra. Just för att skydda barnen. Vi har själv inga barn i bekantskapskretsen, så vi har så att säga inga vi kan öva kontakt med barn mot. Syrrans ungar är 15 och 18, så de är ju nästan vuxna. Jag ser alltid till att ha honom i kort koppel när vi tar oss ut från området och försöker ha honom på den sida som är från barnen, så att jag får mig mellan barnen och honom. Men det är inte alltid det fungerar. Barn är ju barn och tänker sig inte alltid för, och kommer ändå ibland alldeles för nära. Cooper är dessutom väldigt söt och ser väldigt valpig ut fortfarande, så alla tror att han är en valp och vill fram och hälsa. Jag får då försöka stoppa dem innan de kommer för nära.
Det hela bottnar från att när Cooper nyss kommit hem till mig, efter en vecka bara, så var det ett barn som slängde upp sin cykelhjälm i luften (i stället för en basketboll) vid en basketbollkorg som sitter på carporten just när vi gick förbi. Den landade en meter bakom oss och Cooper blev självklart skrämd. Efter det gillade han inte pojkar i 5-6 årsåldern med cykelhjälm och mörka kläder som denna pojke hade. Sedan har det eskalerat och utökats till flickor, utan cykeljjälm, alla färger på kläder, lägre åldrar, högre åldrar till nu alla barn under 15 typ.
Jag har dessutom läst några trådar på hundforum om andra JRT som också just har blivit aggressiva mot barn. Jag vet att man inte ska hålla på och läsa på forum, men ibland kan jag inte låta bli. Kan det vara så att det inte räcker med att aktivera JRT med lydnad och spår som jag gör? Måste en JRT få utlopp för sin jaktlust? Kan det vara det som utlöst det hela? Eller är det så att det är jag som gjort fel från början, jag som gjort honom så här? Eftersom han har problem med stress, separationsångest och nu aggressivitet mot barn. Har jag helt enkelt tagit mig vatten över huvudet och trott att man visst kan man klara en JRT bara man vill, bara för att jag alltid velat ha en? Stressen beror på separationsångesten, om han kunde var med mig hela dagarna så skulle dessa inte uppstå, men det fungerar inte att ha honom med på jobbet. Det prövade jag i början. Jag kunde inte ens på toan på jobbet utan att han skrek på rummet. Det accepterades inte på jobbet, därför fick det bli dagis eftersom han inte klarar att vara hemma ensam. Någon dagmatte har jag ej kunnat få tag i. Från början var det meningen att han när han blev större skulle vara själv halva dagen och andra halvan hos min syster, men det har ju inte gått eftersom han över huvud taget inte kan vara själv. Det går bättre på dagiset nu sedan Zuki kom in i bilden, förut var han hyperstressad där. Zuki däremot är lugnet själv. Cooper har till och med kunnat sova på dagis ett par gånger nu så det går bättre och bättre där, även om det går långsamt.

Cooper har även börjat bli aggressiv mot andra hundar. Inte alla men en del. Fast det tolkar jag mer som att han vaktar Zuki. Att Zuki är hans och kom inte här och försök bli kompis med henne eller försök inte ta henne från mig. Men jag blir osäker på om det är så när jag läser på nätet. Blir osäker på mig själv. Att det är mitt fel förstår jag i vilket fall, det är ju jag som format honom, som lärt honom, som gett honom förutsättningarna. Frågan är ju vad man kan göra åt det?? Någon sa till mig, senast igår, att det är ju så de är, det är ju en JRT. Men jag ser inte att de måste vara aggressiva bara för att de är en JRT. Man ska väl inte acceptera aggressivitet som en rasegenskap?? Då är något fel tycker jag. Jag har alltid sett till att han fått hälsat på mycket hundar, umgåtts med hundar för att han ska behålla hundspråket och inte tro att han är en människa. Han umgås dessutom med andra hundar på dagis. Igår exempelvis så hade han lekt men en tik på dagis, hade gått jättebra. När jag hämtade hundarna, så hämtade den hundens husse samtidigt så då fick hundarna hälsa på varandra eftersom de lekt med varandra under dagen. Först hälsade Cooper helt okej, men sedan flög han plötsligt på henne. Varför? Var det för att jag var där?? Jag börjar tro det. Det känns som om jag har dåligt inflytande på honom.

Blev mycket negativt känner jag. Kan vara så att jag upplever detta starkt bara för att jag är så vansinnigt trött. Man tänker gärna i negativa banor då har jag märkt. Väntar fortfarande på svar från läkaren.

Måste säga att jag upplever massor med positiva egenskaper med Cooper också. Han är hur kelen som helst. Han förutsätter att alla vill ha honom i knät och hoppar upp utan att fråga först. Kräver att bli kliad/masserad på magen, bröstet, ryggen, nacken. Kan även väcka mig på natten för att bli kliad. Kanske inte lika uppskattat av mig. Han ger hur mycket kärlek som helst. Han går jättebra ihop med katterna. Han ställer alltid upp på olika aktiviteter och tycker det är roligt, bara han får följa med. Han har gett mig jättemycket och jag älskar honom massor!  

Jag blir bara så rädd och ledsen att han börjat bita barn, tänk om han biter ett barn till, tänk om det barnets föräldrar kräver avlivning eftersom han har bitit flera stycken innan. Tänk om…..

Kategori: Jack Russell Terrier

Zukis sår har börjat att läka. En del har slutit sig, men resten är fortfarande öppet. Men då det ikväll inte såg ut att vara något var i såret så slöt jag det med tejp så får vi se hur det går. Jag får kolla i morgon bitti om det fortfarande kan vara tejpat annars får det vara öppet igen. Skulle vara bra om det går att hålla det tejpat nu så kanske det inte blir så brett ärr. Risken är ju stor annars att det blir ett ganska brett ärr. Men om det blir så, så får det bli så. Det är i alla fall på bättringsvägen. Så här ser det ut nu när det är tejpat:

Mattes lilla söta tjej!

Själv är jag så himla trött. Jag skulle kunna sova jämt. Jag somnar flera gånger om dagen på jobbet. Inte kul. Man känner att man inte gör så bra ifrån sig när man nickar till hela tiden. Men jag väntar på svar från läkaren. Jag har varit och tagit prover i 2 omgångar, så när som helst borde jag få svar. Jag återkommer då med vad det är.
Jag känner att tröttheten går ut över hundträningen; jag orkar inte planera vad vi ska träna, eller träna över huvud taget förresten. Nu fokuserar jag bara på att ta hand om hundarna (och katterna) och umgås med dem. I måndags skulle vi varit på valpkursen, jag och Zuki, men jag orkade inte åka plus att jag överhuvud taget inte vågade köra bil när jag var så trött, jag hade troligen somnat även när jag körde bilen. Det vågade jag definitivt inte.

Kategori: Korthårig Collie

Idag har vi varit på Collieträff med collie-race  i Kimstad med SCK Östergötland. Tyvärr tog batteriet i filmkameran slut precis när Zuki skulle springa så hennes race kom inte med.  Zuki råkade dessutom ut för en liten olycka så hon fick ett sår över nosen. Hon gick för nära en hane som inte ville. Han varnade först men sedan gick Zuki fram ändå och då högg han till efter henne, det tog så olyckligt med hörntanden över nosryggen på Zuki så det blev ett rejält sår. Men det läker vartefter, det är ingen fara! Zuki blev lite rädd för de andra hundarna efter det, men efter att hon fick springa collie-race så gick rädslan över och hon vågade leka med de andra hundarna igen. Det ser värre ut än det är för att hon är rejält svullen över nosen, det gör att det gapar upp mycket stort, det kommer att dra ihop sig när svullnaden lägger sig. Hon kommer nog att få ett ärr som minne, men det är som det är. Vi överlever!

Skadad Zuki:

Kategori: Korthårig Collie, Video

Idag har Cooper varit på spårkurs igen. Idag körde vi ett fältspår format som ett u. Det gick ganska bra. Han tappade bort sig lite i slutet av kurvan men hittade tillbaka själv.
Sedan körde vi ett skogsspår också. Där lade jag in lite vinklar åt Cooper, han tappade spåret i en vinkel men hittade tillbaka själv där också.
Filmerna är filmade av mig, så ni får stå ut med att Cooper inte är i fokus hela tiden, jag tittade på Cooper och inte i kameran, samtidigt ska man hålla koll på linan och i skogen även plocka snitslarna. Men man ser en del i varje fall, man ser att Cooper tycker det är himla kul att spåra.   Bry er inte om att jag flåsar, dålig kondis har jag, det vet jag.

Kategori: Jack Russell Terrier, Spårkurs, Video

Idag har jag varit ledig så på eftermiddagen gick jag ut och lade 2 spår var till Cooper och Zuki. Cooper visste med detsamma vi gick att han skulle få spåra. Han tycker det är jättekul! Först ut var Cooper med ett ganska långt spår och med lite mjuka böjar/vinklar. Han var väldigt säker och följde spåret snabbt och snyggt till slutet. Sedan var det Zukis tur. Hon är mer osäker och stannar flera gånger efter ca 5-7 meter och undrar om hon är på rätt väg. Ibland kom hon vidare själv men ibland fick jag visa på spåret igen. Vid första spåret låg hennes nya belöningsleksak, en sådan där ny modern dammtrasa/vante som är lite ‘krullig’, den är bara hennes och den får inte Cooper ha. Den gillar hon och jag fick igång henne med lite kamp där vid slutet av spåret. Vi de andra spåren körde jag skinka som belöning. Cooper vill bara ha matbelöning.
Vid andra spåret tappade Cooper bort sig en gång men han hittade spåret igen alldeles själv. Detta är verkligen hans grej. Han är så himla säker på att spåra!

Vi fortsätter att spåra!

En sån här är det Zuki har fått som sin egen leksak! Fast Zuki har en orange!

Cooper är nästan helt bra från hostan. Det var nog bra att han var hemma och vilade från dagis. Han hostar bara någon enstaka gång nu. Fortfarande ingen feber eller något. Det är nog på väg över. Zuki har fortfarande inte några symptom. Skönt att det vart så lindrigt.

Kategori: Jack Russell Terrier, Korthårig Collie